Fornborgarna påminner oss om att folkvandringstiden och vendeltiden kunde vara fyllda av blodig dramatik. För nordiska bönder och deras hövdingar var det därför naturligt att lägga ned stora arbetsinsatser på att bygga svårintagliga bastioner – platser dit man kunde söka skydd i orostider.

I det svenska kulturlandskapet finns en särskild fornminneskategori som brukar kallas fornborgar. Anläggningarna kan ligga på höjder och skyddas av stup och vallar, eller ligga på slätten och omgärdas av ringmurar. Flertalet anlades under järnåldern – särskilt under romersk järnålder och folkvandringstid – men flera har byggts om och använts även senare. De vittnar om ett av periodens mest grundläggande behov: försvar mot anfallande fiender.

I vissa fall utvecklades även mer varaktiga bosättningar innanför murar och vallar. I dag kan många svenska fornborgar besökas, och några har blivit föremål för uppmärksammade arkeologiska utgrävningar – som Sandby borg på Öland, där spåren efter en massaker från folkvandringstiden har uppdagats. Ofta är fornborgarnas lägen dessutom idealiska för kombinerad natur- och kulturturism, som vid Torsburgen och Grogarnsberget på Gotland, eller Bore kulle (Borekulle) i Dalsland. Eketorps borg på Öland är delvis rekonstruerad och visar byggnader och miljöer från flera av borgens användningsfaser.

I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om de svenska fornborgarna och den värld i vilken de uppfördes.

Bild: Sandby borg, aerial view (Öland). Fotografi av Sebastian Jakobsson, 26 maj 2015. CC BY 3.0 (Wikimedia Commons).

Klippare: Aron Schuurman

Producent: Urban Lindstedt

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.