”Årets Linköpingshjälte Lilly Ann Vallin är en glädjespridare som går långt bortom sina arbetssysslor, bortom det förväntade. Med ett innerligt engagemang och en genuin känsla för vad som behövs i vården är denna hjälte en ovärderlig resurs bredvid den medicinska behandlingen.”

Så löd motiveringen när Lilly-Ann Vallin utsågs till Årets Linköpingshjälte 2024.

I det här avsnittet av Vårdsnack möter ni hennes perspektiv i ett samtal som rör sig bortom diagnoser, rutiner och behandlingsprogram.

Samtalet kretsar kring mötet med människan bakom patienten. Hur relationer byggs när samtalet får vara verktyget. Vad som händer när vård skapas tillsammans, över professionsgränser och i nära samspel med patienten själv.

Vi pratar också om begreppet lika vård. Frågan ställs om olika vård ibland kan vara vägen dit. Reflektioner som berör både hjärta och praktik, med stor relevans för alla som verkar i eller nära hälso- och sjukvården.

Ett avsnitt för dig som tror på vård som ser hela människan.

Samhällsutmaningar, demografiska förändringar och nya förväntningar hos medborgarna är några anledningar som ofta anges som orsaker till varför hälso- och sjukvården står inför framtida utmaningar och stora utvecklingsbehov.

I samtalen kring lösningarna nämns begrepp som transformativ och disruptiv utveckling, innovation, digitalisering och informationsdriven utveckling.

Men jag kan inte låta bli att undra... vad är det egentligen som gömmer sig bakom de här orden? För det är ju inte begreppen i sig som skapar förändring, utan människorna. Kulturen. Modet att verka i osäkerhet och att våga pröva nytt, mitt i vardagen.

Tillsammans med Erik Reinicke och Joakim Ekberg, som båda till vardags rör sig i dessa frågor, utforskar vi begreppen och mycket mer.

Vad är det som krävs för att vi ska kunna ta nästa steg i utvecklingen. Här och nu. För framtiden, den formas ju inte i framtiden – den formas av det vi gör i dag.

Det här är ett verkligen spännande samtal! Inspirerande och samtidigt utmanande!

Välkomna ombord på resan!

Vad händer när man skapar ett tryggt rum – mitt i en stor sjukhusorganisation?

Under några år hade jag hört talas om ett forum på Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Ett forum som verkade skilja sig från de flesta andra – och som gick under namnet Manegen.

Jag visste inte så mycket mer. Bara att det inte kommit till genom den vanliga hierarkin, utan verkade ha vuxit fram på ett lite annorlunda sätt i organisationen. Där väcktes min nyfikenhet.

I februari i år, på Region Östergötlands ledardag, fick jag äntligen höra mer. Då stod initiativtagarna Annika Karlaryd och Anna Bergelin på scenen och berättade om Manegen. Jag blev verkligen berörd. Mycket av det de sa kände jag igen från mina egna tankar om ledarskap och utveckling – men de hade tagit steget längre. De hade gjort verklighet av sina idéer.

I vårt samtal försöker jag förstå vad Manegen egentligen är. Varifrån kom idén, och hur gick det till att faktiskt förverkliga den? Vi pratar om vad som varit utmanande, om vad som överraskat – och om vilka effekter de kan se i dag. Men kanske mest av allt handlar samtalet om det som inte går att mäta.

För när Annika och Anna beskriver vad som gör Manegen speciellt, så återkommer de till känslan av trygghet. De har skapat ett tryggt rum där människor vågar prata på riktigt, och just det, säger de, är det som gör skillnaden.

Vi pratar vidare om varför ett tryggt rum kan förändra samtalen, relationerna och kanske till och med kulturen på en arbetsplats. Om hur utveckling i vården ibland inte handlar om nya system eller hårda strukturer – utan om mjukvaran. Om modet att skapa mötesplatser där människor får mötas som människor.